Sverigeturné

Ojojoj så jag har farit runt i flera dagar nu. Jag är helt knäckt och lyckades försova mig ordentligt och far nog inte till skolan förrän efter lunch. Att sova två timmar på en buss hela natten utan möjlighet att ta medicinen är ingen höjdare. Så jag tog min lamictal när jag kom hem även fast det var försent. Jag tog dock inte min Seroquel, den jag börjar sova av, för den gör mig ju så vansinnnigt trött att då skulle jag inte ens kunna föreställa mig att komma upp den här tiden. Kanske vid fyra-tiden.

Jag vaknade i en pöl av svett, tack vara lamictalen. Trevligt.

Sammanfattning: Martina åker ner till Övik med Mimmi och stannar hos henne för att hjälpa henne packa. Klockan sju nästa morgon kommer hennes föräldrar och saker ska börja lyftas ut, men eftersom det var en massa saker som inte var packade än (vi hann verkligen inte) så satte jag mig i köket och packade resten medan jag somnade i sittande ställning med jämna mellanrum. Min kropp fixar verkligen inte att sova för lite.

Eftersom jag bara somnade hela tiden så bad jag Mimmi att skjutsa mig till Carro, där jag däckade i deras säng. När jag vaknade så började vi titta över lite papper och försökte få ordning på dom. Vilka ska skaffas? Vilka ska kopieras? Vilka ska skickas in? Vilka möten måste bokas? ...you name it. Att börja från scratch är helt värdelöst jobbigt. Men jag tror att vi fick ordning på det mest av pappersarbetet, även fast det inte riktigt känns som att jag hjälpte till. När Carro for iväg på terapi så diskade jag glas. Det var mycket disk och det fick inte riktigt plats att torka, så jag tog en dusch istället. Carro kom hem och kioskis följde med henne. (Kioskis är Annika, men hon kallas kioskis för hon jobbade i kiosken när vi gick i skolan. Hon är en av världens snällaste människor) Mimmi kom från Umeå när dom packat upp klart och vi åt middag tillsammans. Sen satt vi mest och spelade piano, sjöng och pratade. Det var trevligt.

Jag och Mimmi kom på att det skulle vara kul med att åka upp till Umeå och lämna mer saker (det fanns kartonger kvar i lägenheten), så vid klockan två på natten så packade vi lite och drog iväg. Vi blev stoppade av polisen, en rutinkontroll, och jag är fortfarande grymt nöjd över att vi inte hade packat så att det skymde sikten bakåt. Det hela gick bra och poliserna kände igen oss. (Pappa=brandman Mimmis Mamma=receptionist på brandstationen) Sen susade vi upp till Umeå, blev för trötta och blev därför helt galna. Det var väldigt, väldigt, väldigt roligt.

Vi sov hemma hos mig och Johan, och jag fick bekräftat att jag skulle åka ner till Stockholm klockan tre på natten. Så klockan halv tre så promenerade jag och Johan in till stan i kylan. Det var riktigt kallt och det gjorde mig lite bitter. Och självklart så kan jag inte sova på bussen, så det var tur att jag hade laddat över hela Kristina från Duvemåla till min telefon.

När vi kom till väntade ci på att invägningen skulle börja. Johan hade som vanligt sitt på det torra och det gick alldeles utmärkt. Sen åt vi mat och packade upp oss i lokalen. Där verkligen dog jag och sov åtta timmar utan att vakna, trots att vi sov i en gympasal med massa människor i.

Sen var det dags för tävling! Vi fick sitta och vänta i en annan gympasal några timmar innan det var någon från klubben som skulle tävla (fem stycken), sen hade dom planerat allt så smart att nästan alla från klubben tävlade samtidigt. Jag fick vara kameraman och fick springa mellan matcherna. När Johan skulle tävla var jag så nervös att jag bara vibrerade i hela kroppen. Och Johan vann! Han gick till semifinal där han vann igen. I finalen fick han möta Peter, en annan i klubben, och där föll han på mållinjen med två varningar. (Två varningar=en minuspoäng) Han fick en varning för att han rättade till sitt benskydd en snabbis utan att göra tecken till domaren, så jag vet inte riktigt vad jag tycker om det där. Man får minuspoäng om man ramlar ner på marken också.

Den andra fighten vann han med domaröveläggning. Killen han körde mot spöade honom förra gången, men nu vann han för domarna tyckte att han var duktigast! Han har verkligen utvecklats i den här klubben och nu har han äntligen fått ordning på allt, så nu går det bara uppåt för honom. Fast han har jämt sån jävla otur, han får in riktigt hårda sparkar, men inte tillräckligt hårda för att det ska utdela poäng. Han får in hur många som helst i jämförelse med dom andra.

Det här var den tredje deltävlingen i Svenska Cupen och nu har jag äntligen fått grepp på hur det här funkar egentligen. Det är fyra deltävlingar, och den som får mest poäng blir uttagen till landslaget. Sen är det också en SM-match, som avgör vem som är bäst i Sverige. Så när han tävlar i SM hoppas jag att det går ännu bättre för honom. Men ändå, tänk om han kommer på prispallen i SM! Det skulle vara så häftigt och han skulle verkligen vara värd det med tanke på hur mycket han tränar och tävlar.

Nåväl. Vi kom hem vid fyra-tiden imorse och här sitter jag nu och skolkar. Jag är utvilad och nöjd och ska snart ta en dusch. Fräscha upp mig lite, ser verkligen sliten ut.