För trött

Nä. Jag är för trött för det här. Jag är för trött för att orka öppna ögonen på morgonen och jag är för trött för att kunna sätta mig ner och fokusera mig på något.

Jag har skrivit ett mail till den där jävla Carina. Mitt tålamod tryter och hon får helt enkelt ta och fixa saker nu. Jag är för trött för att orka tjata om det här mer nu. Nu får hon rycka upp sig och sköta sitt jobb.

Pappa har ringt två gånger, och jag har inte orkat svara. Jag vet inte varför. Jag är bara för trött för att orka sitta och lyssna på hans tal på två timmar om sina egna bravader utan att riktigt komma ihåg vem det är han pratar med. Jag är för trött för att visa förståelse och förlåta honom gång på gång. För till slut så försvinner han. Han ringer mig i perioder, sen försvinner han och hör inte av sig förrän nästa gång han behöver prata av sig. Så när han försvinner måste jag alltid hitta på bortförklaringar till varför han har försvunnit den här gången. Bara för att trösta mig själv.

Jag ligger efter i skolan och jag är för trött för att orka ta tag i det.

Jag är för trött för att orka lyssna på Johans, ofta lite bittra, kommentarer om hur dåligt det är att knäcka fingrarna, tjuvröka och snusa för mycket. Om att jag måste ta tag i skolan. "Det är ju bara att göra det", om att jag borde åka och träna och hans bittra suckar när jag gör något som i hans ögon är dumt och onödigt. Jag är för trött för att höra på det.

Jag är alldeles för trött, helt enkelt.