Jag älskar min Mamma

Det här är en dålig dag. Jag är arg, förkyld, ledsen och trött. Min Mamma fyller år och jag kan inte vara där, Pappa-intrigen tätnar, det är prov imorgon, jag är tjock... allt.

Jag fick en vansinnesutbrott mot Johan alldeles när han skulle fara till jobbet och sen fick jag så dåligt samvete att jag grät lite efter jag hade ringt honom och sagt förlåt.

Eftersom jag mådde väldigt dåligt imorse med min förkylning, så kunde jag inte gå till min kontaktperson på psyket. Det kändes lika bra, jag tål henne inte. Vi tog det över telefon istället, och jag blir äcklad av hennes röst. Det bra med att ta det över telefon är att jag bara kan lägga på när jag vill och den vetskapen gör att det känns ganska bra. Jag fick min vilja igenom och nu får jag nästan själv bestämma över min medicinering. Take that! Nu är jag mest bara snorig. Jag slapp undan lindrigt den här gången.

Jag har jättemycket att plugga. Om jag inte blir godkänd på det här provet så är det kört.

GAH! Jag är så less att jag vill slå sönder saker. Bara kasta saker omkring mig och bara skrika. Det brukade jag göra förut, men då kom polisen och hämtade mig. Grannarna blev oroliga.Det är inte så konstigt när nån skriker helt hysteriskt efter hjälp eftersom dom skulle komma och ta mig och döda mig. Det var när jag slutade med Benso. Jag blev kockibangbang.

Men nu är det ingen som kommer och tar mig. Det är väl mest mig själv jag är rädd för.

Men jävla Pappa. Han är dum i huvudet, men jag saknar honom så mycket att det svider i hjärtat. Det här känns tungt.


Men grattis Mamma! Jag älskar dig, mitt i all denna bedrövelse. Massor!