Att kämpa

Imorse var känslan av otillräcklighet nästan bedövande. Det svider och plågar mig utan nåd och ände att inte räcka till. Jag är inte tillräckligt bra. Jag vill vara så mycket mer än vad jag är nu.

Men jag vet att jag inte kommer att ge upp. Att jag kommer att kämpa tills jag inte orkar stå och sen ska jag kämpa lite till. Det har jag gjort hela mitt liv och jag tänker inte sluta göra det. Allt jag gör är en kamp för att nå ett mål så långt borta att jag ibland inte kan se det. Men jag vet ju att det finns där någonstans och även fast jag ibland arbetar i mörker så slutar jag inte.

Jag klarar det här.