Intriger

Jag kom iväg till skolan. Jag vet inte hur eller varför det gick till, men jag pallrade mig ut i kylan och bara gick, utan att tänka efter. Ju mer jag tänker på det desto jobbigare blir det. Jag kom 20 minuter försent.

Vi hade sjukvård idag och som vanligt så pumpade dom i oss information, fast idag hände något spännande!

I min klass har vi två grupper: den coola som sitter längst bak och småpratar på lektionerna och sen den inte lika coola som sitter längst fram och lyssnar. Nu har jag tappert försökt att inte hitta fiender, men självklart så har jag hittat det. En av dom är Erik. Han är en häftig kille med jeansen instoppade i strumporna, ful (jag antar att den anses vara snygg) tjocktröja och dricker RedBull hela dagarna. Han röker och snusar och tjejerna faller som furor. Han frågar konstant frågor, jämt. Ibland blir lärarna nästan trötta på honom, för han kan verkligen inte tänka själv. Sen är det nån tjej som jag rent i allmänhet inte tycker om, utan anledning. Jag vet inte ens vad hon heter. Och en till.

Resten tycker jag är snälla människor. Även fast dom lever om på lektionerna är dom väldigt snälla, trevliga och roliga.

Idag så blev det en mycket spännande konflikt mellan dessa två grupper. Emil, som sitter bredvid mig, är kanske lite väl aggressiv mot dessa "coola" människor. Man kan nästan säga att han totalt föraktar dom och tycker mycket, mycket illa om dom. Även fast han inte känner dom eller ens försökt prata med någon av dom. Det han utgår ifrån är det faktum att dom är oförskämda och dryga. (Jag tycker också att det är oförskämt att prata när någon annan pratar, men han är i en helt annan nivå.)

Så idag brast det för honom och han röt till mot dom bak i klassen med orden: "Men kan ni hålla käften jävla snorungar!?" Det blev tyst. Väldigt tyst. Och lektionen fortsatte.

Efter lektionen så går Erik förbi och morrar: "Du kanske inte ska vara så jävla stöddig."

Ja! Det händer något spännande!

Egentligen var det helt löjligt sagt av Emil. Att kalla någon för snorunge är lite väl onödigt, men att dom skulle vara tysta var en bra sak. Att sen få en kontring med att han inte ska vara så stöddig, gör saken bara värre. Emil har nu sänkt sig till deras nivå och han hoppade ner några steg på min tycka-om lista.

När vi satt och väntade på att nästa lektion ska börja så kommer det fram en tjej till Emil. Hon är väldigt snäll och även fast jag inte pratat med henne mer än lite kallprat, så tycker jag om henne. Det hon ville fråga honom var om att han verkligen var tvungen att kalla folk för snorungar. "Du skulle ha fått mycket bättre respons om du bara sa att folk skulle vara tysta."

Jag vet inte riktigt varför hon kom fram och sa det. Men jag gillade att hon kom fram och sa det. Det kändes som att hon ville betona att vi faktiskt var vuxna människor och med det en liten vink att om han ville att folk skulle bete sig vuxet, så skulle han själv göra det. Hon sa det inte på ett otrevligt sätt, bara ett vänligt påpekande om att det kanske inte behövdes att sänka det på en så låg nivå. När jag såg och lyssnade på henne så märktes det snabbt att hon är småbarnsmamma. Hon har en liten flicka som hon tar hand om själv och hon är nog inte äldre än mig.

Men nu är det riktiga intriger i klassen och jag fullkomligt älskar det. Jag håller mig utanför, jag tänker inte beblanda mig i någon diskussion på den här nivån, men det är spännande. Jag känner dock att jag skulle vilja försvara Emil i det här. Han hade en bra anledning till varför han sa åt dom att vara tysta, att han förlöjligade det hela med att kalla dom för snorungar gör att jag nästan skäms.

Barriären är bruten och nu kan jag nog få ge utlopp för min frustration angående deras surr i bakgrunden. Men jag tänker inte kalla någon för snorunge. Även fast dom verkar helt dumma i huvudet så får man nog bättre respons om man helt enkelt förklarar att det blir vansinnigt svårt att koncentrera sig. Vi går ju omvårdnad, för guds skull. Vi är där för att lära oss att ta hand om människor och därmed respektera människor.

Till något annat: jag har prov imorgon. På senaste tiden har jag inte sovit natten innan jag har prov, men nu har jag ändrat min strategi med att istället ta min medicin tidigt på kvällen så jag kan kliva upp tidigt på morgonen för att plugga. Det känns smartare.

Jag kan inte fatta hur jag har överlevt den här dagen.