Manipulativ

Idag blev faktiskt en ganska bra dag. Innan jag skrev mitt förra inlägg höll jag på att börja gråta för att jag var så trött. Rent fysiskt var jag inte så trött, men mentalt var jag helt slut.

Det var en kvinna som var och föreläste hos oss idag på skolan. Hon är en pensionerad lärare som for till Afrika och var lärare inom sjukvård där och hon var fruktansvärt intressant. Hon har ju bott där i ex antal år och därför 'tagit med sig' lite av kulturen där. Hon tyckte att det kändes oförskämt att inte hälsa på folk, så därför var hon tvungen att skaka hand med alla i klassrummet. Detta blev lite jobbigt när hon hälsade på folk som hon gick förbi i det vardagliga livet. Men hon var väldigt glad och jag som är svensk och uppfostrad i en helt annan kultur blev lite skeptisk när hon började med att hälsa på alla.

Ju mer vi läser i den här kursen om olika kulturer, desto mer så blir den svenska kulturen fruktansvärt tråkig och ointressant. Tänk vad mycket trevligare det skulle vara om folk var mer öppna och hjärtliga mot varandra! När jag träffar t.ex. Shahzad och Amer på Johans jobb, så kände jag mig från början lite obekväm eftersom jag inte visste hur jag skulle bete mig. Dom är så artiga och hjärtliga att jag från början blev helt ställd och förvirrad när jag träffade dom. Men nu verkligen älskar jag det faktum att man är så artig och snäll mot alla man träffar. Hjärtlig.

Jag har läst Torey Hayden, som är min absoluta favorit författare. Hon skriver om vissa fall hon har arbetat med när det kommer till psykiskt störda barn. Hon är helt fantastisk.

Men något som jag har tänkt på sen jag läst ut den är just det här med manipulativitet. En flicka som hon arbetar med har en tendens att vara fruktansvärt manipulativ och när jag läser och tänker efter på hur en läkare eller skötare ser på en sån patient blir jag helt paranoid.

Jag vet att jag kan vara fruktansvärt manipulativ, därför brukar jag varna folk ibland om jag har en dålig dag, eftersom jag oftast inte är riktigt medveten om att jag är det. I diskussioner och sånt kan det ibland vara en ganska bra egenskap om man vill få som man vill, men när det kommer till mediciner så är det väldigt, väldigt dåligt.

När jag skulle träffa läkaren som jag träffade igår så tänkte jag på det här. Om man ser på hur hon tänkte som läkare när hon träffade den här flickan så får jag panik över att läkare ser på mig på samma sätt. Allt den här flickan gjorde, allt hon sa och hur hon betedde sig så granskade Torey och funderade på om det hela var ett manipulativt försök till att få som hon ville eller inte. Hon utgick ifrån att flickan ljög och var hela tiden på sin vakt. Gör alla läkare så? Ser dom mig på det synsättet? Kanske inte så extremt som i den här boken, men ändå.

Eftersom jag helt klart inte vill utge mig som manipulativ när det kommer till mediciner, vilket jag var förut (och som jag kan vara ibland fortfarande. Det är sällan, men det händer), så kändes det som att jag inte riktigt ville säga vad jag egentligen tyckte och tänkte om saker.

Som exempel så hade jag ju sovit fruktansvärt dåligt nätterna innan jag träffade henne och när hon frågade hur det stod till så berättade jag ju självklart det. Men sen fick jag panik och var tvungen att snabbt tillägga att det bara var något temporärt och att det skulle gå över. Egentligen så skulle jag vilja berätta om att jag inte kan sova för att jag är rädd för att dö och för att jag inte kan sluta tänka på hur det skulle kännas att dö, eftersom jag själv anser att det kan vara något att diskutera.

Så jag hade egentligen velat prata om det, men valde att inte göra det. "Dom skulle säkert tänka att jag bara är ute efter mediciner."

Men nu känns det som att jag måste tänka över allt jag säger när jag pratar med läkare eller andra människor som jag lätt har velat manipulera av olika anledningar. Jag blir helt paranoid!

..jag borde sluta läsa pyskologi-relaterade böcker..