Jag slog på stort och sov i sängen inatt. Det var magiskt att vakna. Utvilad och glad kilade jag iväg till minnesträningen och det var helt gräsligt, såklart. När jag gick därifrån så kunde jag inte låta bli att tänka på hur fantastiskt skönt det skulle vara att komma hem till någon. Tänk så otroligt att få komma hem och bli tröstad, få mat och sen bara bli klappad på. Jag skulle behöva en sån kväll. Så liten känner jag mig.
Jag hatar papper. Jag hatar att fylla i papper, ringa viktiga samtal och ordna med saker. Jag hatar det så innerligt och jag hatar det faktum att det är jag som måste göra allt nuförtiden. Nu har jag så mycket att göra på den fronten att jag blir galen. Jag har fått alldeles för mycket att göra nu när Johan har dragit. Jag sitter i en lägenhet med alla hans saker kvar, kontrakt som fortfarande står i hans namn som måste skrivas över.. och minnesträningen på det. Jag borde egentligen inte ha något annat på schemat, det sa dom redan från början.
Men jag vill inte dumpa över allt på Johan. Jag vill att han ska ha det bra. Och om man ska ha det bra, då ska man hålla sig så långt bortifrån det här som möjligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar