Dag 7

Precis när jag stängde ytterdörren så kräktes jag. Eftersom jag inte har mått illa eller ätit något jag inte tål, så blev jag väldigt förvånad. Det bara kom. Jag slet upp dörren igen och mitt kräk hamnade på hallgolvet. Så jag ställde in dagens träning och gosade ner mig i soffan istället. Allteftersom så har jag mått mer och mer illa, jag ber till någon helig gud att få slippa undan någon magsjuka. Snälla.

Men det är fasen bättre med magsjuka än om jag hade ätit något fel, för det är helt fruktansvärt. Då känns det precis som att nån håller på att elda upp mina inälvor och allt gör ont. Jag kräks till jag inte har något mer att kräkas, sen kräks jag lite mer, jag får ont i hela kroppen och en del gånger är det nästan som att jag kan se mig själv utifrån, känner mig helt overklig. Men det beror på hur mycket jag har fått i mig. På midsommar åt vi mat som dom hade använt kryddblandning till, vilket vi inte riktigt fattade förrän jag började känna mig dålig. Den lilla, lilla mängden fick mig att kräkas inälvorna ur mig och spendera kvällen i soffan. Men när vi var i Piteå för ett par år sen och åt på kinarestaurang så åt jag friterat, vilket jag inte tål (frityrsmeten). Det var helt fruktansvärt. Jag trodde helt seriöst att jag skulle dö.

Så magsjuka är ingenting i jämförelse. Men det är inget jag direkt sitter och längtar efter, jag har inte tid att vara sjuk. Eftersom man måste gå 25 gånger på den här minnesträningen så måste jag nu gå en extra dag. Det finns möjlighet att gå några dagar efter det är tänkt att man ska vara klar, så det finns utrymme. Men inte såpass mycket att jag kan gå runt och vara magsjuk. Då kan man ju inte vistas bland människor på ett tag, även fast man känner sig pigg.

Men mitt största problem just nu är att jag måste på affären. Eftersom Johan tänkte komma hit idag och hämta mer kläder och smågrejer, så kändes det himla bra för att han kan handla på vägen hit. Nu har han dock bestämt sig för att inte komma idag, så jag måste pallra mig iväg på affären. Och det känns ju lite sådär.