Helvete

Hos få människor söker jag konstant bekräftelse. Deras åsikter är dom som räknas i slutändan, ofta så utgår jag från vad dom säger och tycker. Jag tappar den vuxna delen i mig själv och den lilla flickan i mig tar över, hon som inte har något riktigt förnuft. Jag blir som ett barn, helt beroende av någon annan.

Jag hatar det. Jag hatar att bli såhär påverkad av någon annans åsikter. För när det, som den här gången, är enbart elaka åsikter så bryter jag ihop. När någon av dessa människor helt enkelt säger att jag är en dålig människa som inte förtjänar bättre än såhär, så blir jag förtvivlad. Annars skulle jag nog inte ha blivit såhär påverkad, om det var någon annan som sa att jag är mindre värd än andra skulle jag inte blivit såhär. Det skulle självklart göra ont i själen, men jag skulle kunna skaka av mig det. Den här gången kan jag inte göra det. Det har bränt sig fast. Och jag vet, han har det verkligen inte lätt och egentligen så borde jag ta med det i mina beräkningar. Men det går inte.

Det här behövde jag verkligen inte.

Förbannelse.