Dag 2

Jag hatar tänder. När vi läste om vård för äldre så fick vi lära oss hur viktigt det är att ta hand om deras tänder och hur vi skulle borsta tänderna på dom. Bara jag såg det på film gav mig rysningar. Det går bra att ta hand om mina egna tänder, men när jag använder tandtråd och måste slita lite för att göra rent.. jag får panik. Att borsta någon annans tänder, plocka ut löständer och allt sånt man måste göra är helt vidrigt. Jag får nog med ångest när jag tar hand om mina egna tänder.

Idag har jag har varit hos tandläkaren. Mina tänder är i väldigt dåligt skick efter flera år med mediciner som ger muntorrhet och när man inte är vidare sugen på att leva, är tänderna det minsta problemet. Så nu måste jag fortsätta min evighetskamp för att göra dom glada igen.

Tandläkaren jag går till är världens snällaste och konstigt nog så är det inte helt fruktansvärt att gå dit. Det som ger mig mest ångest är nog att det kostar multum att gå dit.

Idag så blev det lite otrevligt när vi satte igång - jag hade fått för lite bedövning. Jag tänkte inte riktigt på det, det hade ju bedövats lite i munnen och vad vet jag, det kanske inte blir mer bedövat. Så när hon började borra blev jag lite nervös men det gick ju ganska bra och jag hade inte hjärta att säga till, hon skulle bli så ledsen. Och jag visste ju inte hur bedövat det skulle vara. Så jag lät det vara.

Det är något av det dummaste jag har gjort på länge. Det gjorde inte bara fruktansvärt ont, till slut så kom hon väl till någon nerv eller nåt och jag skrek till. Hon fick panik och blev lite arg över att jag inte sagt något tidigare och det slutade med att hon bedövade halva ansiktet på mig.

Att jag tidigare inte har tagit hand om mina tänder kostar mig många tusenlappar i efterhand, det är helt värdelöst. Att gå till tandläkaren med jämna mellanrum kan spara en ruskigt mycket pengar.

Annars så har jag gått på minnesträningen och är helt slut i huvudet. Det finns en massa saker jag måste göra här hemma, lägenheten är äcklig.

Igår flyttade jag lite saker till förrådet och hämtade en ny kartong. Jag måste börja packa lite av hans saker och jag drar mig för det, minst sagt. Det blev helt plötsligt väldigt verkligt. Vad är hans? Vad är mitt? Imorgon ska vi till Bostaden för att ordna med att skriva över kontraktet i mitt namn och jag måste ringa till Försäkringskassan och fråga hur jag ska göra med mitt bostadstillägg, om jag behöver skicka in alla kopior igen med den nya ansökan. Praktiska saker.

Det är väldigt sorgligt.