Nattpresent

Jag håller på att städa undan lite här hemma. Fast jag kan inte hålla på så långa stunder, för då tippar jag bara. Men det har blivit bättre, som tur är. Jag sorterar mest bland saker där man kan sitta på golvet. Böcker, skivor, filmer.. sånt.

Det blir väldigt sorgligt ibland när jag kommer till något lite mer speciellt. Något som påminner mig om hur många bra stunder vi har haft, som jag nu måste packa ner i en påse eller ställa undan.

Vi har alltid haft en massa brända skivor som inte är märkta och jag har aldrig riktigt orkat lyssna igenom dom. Men ikväll så gjorde jag det och den första skivan jag satte igång var skivan Johan hade i bilen alldeles i början av vårat förhållande. Jag började nästan gråta. Jag hoppade snabbt mellan låtarna på skivan och efter jag kommit till sista spåret så stängde jag snabbt av allt. Precis som att jag tvångsmässigt sitta och lyssna på hela skivan, men göra det så snabbt som möjligt.

Men det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Jag la ifrån mig skivan och stoppade in nästa istället. Det går Martinas skiva på den, men jag vet inte vars den kommer ifrån, känner inte igen handstilen.

Det är helt seriöst en av dom bästa blandskivorna jag har haft. Alla låtarna är skitbra och den som har bränt skivan har nog lagt ner ganska mycket tid på den. För alla låtarna är för mig, speciella låtar.

Och jag vet inte riktigt vad det är, men jag behövde den här skivan just nu. Den är speciellt gjord för mig, det är någon som har lagt ner såhär mycket tid för att bränna den perfekta skivan för min skull.

Den har räddat mig bland dammråttorna och nostalgiska kärleksminnen, det finns något annat än det här.