Arg deluxe

En arg dag igen, jag hoppas den blir bättre.

Något som irriterar mig till vansinne är när saker och ting inte går min väg. Alla blir väl irriterade när det strular, men testa på att rubba känslomässiga stabiliseringsmediciner samtidigt. Stabil som ett korthus i storm. Så nu är jag arg igen och egentligen så är det helt oberättigad ilska, vilket gör saken bara värre. Låt mig förklara:

Johan är och fiskar. Jag hatar när Johan åker iväg och fiskar, jag vet inte riktigt varför, men jag hatar det. Jag hatar fiskar. Eftersom Johan har en tendens att fiska i ett dygn i sträck så kan han därför inte lämna några garantier för när han kommer hem. Jag har alltså ingen aning om när han kommer hem och det är här skon klämmer. Vi måste handla och eftersom Johan har lånat bil över dagen så tänkte jag att det skulle vara himla smart om vi for och storhandlade nu när vi kan. Dom stora affärerna stänger vid klockan tio.

Men då är det ju så att Johan inte kan lämna några garantier att han ska hinna hem innan dess och det gör mig helt galen. Dom for klockan sex imorse! Affärerna stänger klockan tio ikväll! Och jag får egentligen inte beklaga mig över det här, eftersom hans fisketurer är heliga och självklart far detta faktum och petar på en av mina ytterst svaga punkter: aggression. Det man inte får, vill man ha ännu mer.

Så nu när vi pratade så blir jag kort i tonen och avslutar samtalet innan jag kommer att snedtända totalt och börja gråta/skälla/skrika/döda och försöker helt desperat att hålla mig i skinnet. Det gick sådär.

"Nä, jag har verkligen ingen aning när vi blir klara. Det är inte säkert att vi hinner."
- Men vadå, ska ni fiska i över 16 timmar?
"Jaa, som jag säger: jag vet inte."
- Jaha. Men då vet jag. (Här biter jag mig i läppen för att inte låta så dramatisk som jag egentligen vill.)
".. är du arg?"
- Jao. Jag är väl inte på det bästa humöret. Men vi hörs väl senare. (Varning! Avsluta samtalet. Fort!)
" Vi har fått en fisk som väger 1,5 kilo!"
- Jaha. Vad kul för er. (Kämpa!)
" Okej. I love you..? (i frågande tonfall, han kollar hur arg jag egentligen är.)
- Älskar dig med. Vi hörs sen. KLICK.

Jag hinner alltså precis att utbyta våra artighetsfraser vi har gentemot varandra innan jag måste lägga på luren för att inte bli galen.

Han är inte dum. Han spelar säkert, för om han nu skulle säga att vi ska åka och handla och inte kommer hem innan allt stänger så skulle det bli helt fel. Då skulle jag verkligen bli helt galen, han vet hur det funkar. Då skulle det ta dagar innan jag skulle släppa det. Jag skulle komma tillbaka till det flera, flera gånger och använda det som den bästa förklaringen till varför jag är arg och irriterad, även fast det kan handla om något helt annat. Något fjantigt. Då är det bättre att säga att man är arg på något man faktiskt har rätt att vara arg på, annars så fattar han ju vilken fjant man är.

Sen att han går mig på nerverna när han sitter uppe halva nätterna (vilket leder till att jag inte kan somna) och sen beklagar sig över att han är trött, gör inte saken bättre. Jag har varit på dåligt humör några dagar nu och det är den här stackaren som får ta smällen. Helvete! Förbannelse!

Jag var hos Emma igår också och hela träffen avslutades med dryga nyheter att hela den här medicinförändringen kommer att dras ut på ännu mer och jag säger tjurigt: nu vill jag gå hem. Det säger jag bara när jag blir riktigt arg, irriterad eller ledsen. Jag säger det och innan hon har hunnit svara så är jag påväg ut genom dörren.

Jag har alltså utvecklats lite när det kommer till att kunna kontrollera mig när jag blir arg. Jag hinner precis smita iväg innan det brister, jag hinner precis lägga på luren innan jag skriker ut en liten förbannelse.

Men nu är jag alltså arg igen och jag kommer antagligen att fortsätta vara det åtminstone till imorgon. Antagligen så kommer jag inte att svara i telefonen när han ringer, för jag vet att jag bara kommer att visa hur fjantigt arg jag är.

HELVETE. BAJS PÅ PINNE. FÖRBANNELSE.