Begravning

Såg ett stavfel i förra inlägget. Det som är på stråken heter inte Hagel utan Tagel. Vilken miss!

Jag har en ovana att bestämma och öva på låtar inför begravningar. Begravningar som förhoppningsvis inte händer inom den närmaste framtiden. Men ibland så hittar jag bara låtar som skulle passa så himla bra på en del människors begravningar att jag måste planka ut den, skriva ner den och öva på den. Att jag hittar låtar till bröllop händer såklart också, men 80% av fallen så handlar det om begravningar.

Att jag redan har en lista på låtar jag vill ha på mitt eget bröllop är ju självklart. Även fast det också är så långt borta att jag inte kan se det, så är jag väldigt naiv och väntar med spänning. Ibland kollar jag på bröllopsklänningar. I smyg sådär. Lägger till fina ringar bland Favoriter så jag hittar tillbaka till dom lätt.

Varför är jag så besatt av personliga högtider? Varför längtar jag så mycket efter att gifta mig? Det är inte likt mig, min generella syn på världen gör att det inte riktigt stämmer in. Känns det som iaf. Det kanske bara är något mål i livet. Som att jag ska klara av skolan, gifta mig, skaffa barn, få körkort.. jag måste nog alltid längta efter något större för att orka existera dom jobbiga dagarna.

Och varför i hela friden planerar jag begravningar?