Semesterstopp

Idag är vi i Umeå igen. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror att vi båda två behövde en paus i allt detta firande av semestern. Helgen var ett enda stort kalas. I fredags så spelade Lasse med sitt band ute i någon byhåla och det kändes verkligen sorgligt att vara där. Jag var uttråkad och satt mest och tittade på fulla bönder där kvinoorna hade för små kläder från 90-talet och alldeles för mycket ögonskugga och karlarna hade fula jeans och snus i hela munnen. Sen dansade dom till rockklassiker som Final countdown och ooa hela natten. Det var väldigt sorgligt.

Lördagen var dock hur rolig som helst! Min syster hade 30-års kalas och alla syskon var på samma ställe samtidigt, vilket händer alldeles för sällan. Det var ungefär hundra tårtor, massor med mat och tack vare min och Johans hjälp var det ballongvalv, ballonger i taket. Det är väldigt uppskattat med oändliga ballonger för ettåringar. Ögonen blev stora som tefat. Vi hade otroligt roligt och trevligt.

Hela den här veckan har jag väntat på samtal från läkaren. Hjärtat har hoppat till lite varje gång det har ringt, men det har aldrig varit hon. Idag ringde Emma och lovade att läkaren skulle ringa den här veckan. Jag vill veta saker, jag vill börja med mina nya mediciner och jag vill sätta igång hela den här processen. Det har redan tagit alldeles för lång tid och det kommer att ta längre tid innan det börjar ge resultat. Det måste ökas sakta men säkert på doseringen och jag kommer säkert inte vara 'klar' innan skolan börjar vilket känns riktigt surt. Men det får funka, finns inte så mycket jag kan göra åt saken.

Nästa vecka tar Johans semester slut vilket kommer att resultera i lika stark ångest jag fick när han började den. Jag förstår inte hur vi står ut ibland. Allt vi gör kantas av ångest och bedrövelse känns det som.

Nåväl. Ikväll ska Johan åka iväg och fiska och jag ska få vara ensam, vilket känns skönt. Jag har bokat tid för att tvätta och jag har köpt saker så att jag kan baka bullar. Dessutom så har jag laddat upp med Ben&Jerry's glass. Alla som har ätit denna svindyra glass vet vad jag pratar om när jag säger: det kommer aldrig någonsin att finnas en godare glass. Aldrig någonsin.