Cooolt!

Idag har det hänt spännande saker!

Som jag nämnde tidigare så sket det sig ganska rejält med strängar till fiolen, men jag tog med den upp till Umeå ändå av någon anledning. På vägen från bussen in till stan så går jag förbi Musikanten (en ganska stor musikaffär här i Umeå. Typ tio gånger större än den i Övik..) och jag övervägde att gå in med fiolen där. Men efter tidigare erfarenheter så har jag bara sett en miljon gitarrer/basar hängandes efter väggarna och så många elpianon att man är tvungen att slingra sig igenom affären. Mycket mums alltså.

Men jag chansade alltså och knallade in på affären i hopp om att hitta strängar där och försöka mig på projektet själv. Om det inte funkar så finns det många fiolbyggare här i Umeå.

När jag kommer in i affären så hittar jag ganska snabbt en liten vägg med fioler och innan jag hunnit vända mig om för att gå till kassan och fråga efter hjälp så kommer en liten flintskallig man med stora glasögon för att hjälpa mig. Jag förklarade läget: jag har en fiol som jag inte vet vad jag ska göra med. Jag vill gärna att den ska få strängar och att jag ska få den att funka.

Han blir helt exalterad och ögonen glimtade till lite, han blev väldigt intresserad. Det är tydligen väldigt få ungdomar som kommer med gamla fioler till affären och det var liksom hans område, minst sagt. Jag plockar fram fiolen, han tar den i sina händer och sen får jag världens största leende tillbaka. Det är tydligen en väldigt, väldigt fin fiol som är värd ganska mycket. Den är väldigt lätt och det är bra, förklarade han. Han vred och vände på den, hittade siffrorna 1725 och blev om möjligt ännu mer exalterad. Antagligen så startade företaget som gjort fiolen år 1725, så den är nog inte från just det året. Men nån gång under 1700-talet är den kanske byggd! Herregud! Här går jag runt med en liten raring som är minst hundra år gammal i ett dåligt fodral som nästan faller sönder.

Vi står och pratar en stund och han berättar upprymd om hur den är byggd och hur det egentligen funkar och vi kommer överens om att han ska få fixa iordning den så att den går att spela på. Stämskruvarna ska smörjas, byta strängar, lägga till finstämmare på varje sträng (vilket bara fanns på E-strängen) och putsa upp den rent i allmänhet. Han skulle kolla på stråken också, vilket han trodde skulle kunna rädda men om det inte går så byter han hagel helt på den. Eftersom det kostar uppemot 800:- så hoppas jag på att det går bra ändå.

Annars så var stråken från samma tid och inte alls i samma kvalitét, vilket drar ner värdet rent i allmänhet. Men hur mycket fiolen kan vara värd kunde han inte svara på just nu, han ville kolla närmare på den. Han skulle sätta igång med det på en gång och skicka den till en kollega som är en hejare på det där med att rusta upp just gamla fioler. Det skulle bli klart på ungefär en vecka, förhoppningsvis, den hamnade snabbt högt upp på listan av fioler som ska kollas över. Han blev så glad! Det gjorde min dag.

Det kan kosta mycket att rusta upp en fiol, beroende på hur mycket pengar man vill lägga ner. Det kan gå på hur många tusenlappar som helst om man vill ha speciella strängar och sånt, men eftersom jag bara ska använda den som nybörjare tyckte han att vi skulle sätta en gräns på 1000:-, men han kunde inte säga hur mycket det skulle kosta. Dom ska ringa när dom har kommit upp till den gränsen och sen ska vi komma överens om hur mycket jag är redo att satsa på den.

Fatta hur spännande! Jag ringde direkt till Lasse, som blev helt galet glad. Inte så mycket för att den kan vara värd en större summa pengar, utan för att den kom in på lagning och att jag tagit tag i saken. Det är ju en fiol som har legat i deras garderob i många år och innan dess tror jag att hans pappa hade den och han hade i sin tur ärvt den av sin farfar. Eller nåt sånt (det kan ha varit från Ingrids sida också). Den har gått i släkten länge och den betyder mycket för dom.

Så nu kommer jag att vänta med stor spänning efter att dom ska höra av sig och berätta mer. Och förhoppningsvis så går det att ordna upp stråken också, annars kommer det att skena iväg ordentligt med pengar som jag egentligen inte har.

Men åh så glad jag blir. Inte för min egen skull, utan för Johans föräldrars skull och för den där glada mannen som inte sett en så gammal fiol på flera, flera år. Så himla häftigt!

Annars så har jag gjort pizzasallad och städat i lägenheten (vilket jag var tvungen att göra, det var vitkål i hela lägenheten) och nu är jag alldeles trött. Jag och Johan gick hem från stan för att svänga förbi på BudoNord och köpa TaeKwonDo-skor till honom inför den nya säsongen.

Mycket, mycket spännande..