Fiolen

Ingrid och Lasse har varit här och vi har handlat och ätit middag tillsammans. Jag är trött, yr och mår riktigt piss. Tack för medicinändringen, igen. Det känns kul.

Något som är mycket spännande är att dom tog med sig fiolen. Som jag har längtat! Den såg himla fin och bra ut, tänkte jag. Jag vet ju inte bättre. Jag har hållit en fiol i mina händer knappt så många gånger att man kan räkna dom på en hand, så jag har ju ingen aning alls om hur dom ska se ut. Så kvällen har haft följande problem:

1. Att stämma fiolen. Hur går det till egentligen? Det var helt omöjligt att få det rätt. Det var inte som att stämma en gitarr, där man försiktigt kan skruva på stämskruvarna och i vissa fall jämföra med pianot. (Man lär sig efter ett tag hur det ska låta..) Detta gick inte alls med fiolen. Den hoppade fram och tillbaka lite hursomhelst och jag höll på att få en hjärnblödning av irritation. Tålamod är inte min grej.

2. En sträng går av. PANG! Jag förstår nu hur dåligt skick dom här strängarna är och när jag kollar lite närmare så ser jag hur gamla dom egentligen är. Jag måste alltså byta strängar.

3. Den lilla trädbiten som ligger mellan strängarna och själva kroppen av instrumentet sitter snett, men bara pyttelite.

4. Det finns inget stöd för nacken.

5. Stråken ser riktigt skräpig ut. Haglet är smutsigt, lite har gått av, men själva skruven där man spänner det funkar.

Det finns alltså lite arbete att göra på den här fiolen. Får se hur mycket det kostar att fräscha upp den lite. Jag hoppashoppashoppas att det går att få den spelbar igen. Jag ska ju lära mig.

Så ikväll har Johan haft sällskap av en skrikande fiol och en svärandes Martina.

Fast jag har pratat med min syster som själv spelat fiol, så imorgon får jag lite hjälp. För imorgon åker jag till Övik! Hurra!