Trött

Jag borstade mina tänder, släckte alla lampor, la mig i sängen och grät. Det var väldigt bedrövligt. Johan kom hem och jag fortsatte att gråta och för första gången på länge så ville jag inte prata om det. Jag ville vara ifred.

Jag kände mig så outhärdligt ensam. Det är lätt att glömma bort varför jag egentligen bor här när det blir såhär tråkigt. Jag bor här för att jag får hjälp här, det skulle jag aldrig få i Övik. Sen bor jag här för Johans skull. Eftersom Johan inte känner såhär så ville jag bara vara ifred. Låta mig vara ledsen utan uppmuntrande ord.

Så jag grät en liten stund till innan jag somnade. När Johan ringde idag på sin lunchrast så sa han att han inte hade kunnat sova för att han inte fick prata om det. Hej dåligt samvete. Men jag tror att han förstod.

Idag kommer Ingrid och Lasse upp, om en kvart kommer dom att vara i stan med Johan och jag är inte alls vidare sugen på att vara med. Så jag tror jag kommer att skita i det.

Usch vad trött jag är. Jag gillar inte den här dagen.