I onödan

Men herregud! Det är inte sant! Emma ringde just. Hon blev orolig över att jag var så upprörd/ledsen när vi träffades igår, så hon hade pratat med överläkaren idag och dom hade kommit fram till att jag ska gå upp i den dosen jag hade innan vi drog ner den. Jag har ju mått som en döende aggressiv skabbapa i två veckor nu!

Åååh.

Men hon är snäll, jag blev glad över att hon ringde och jag tackar hjärtligt för att hon pratar med läkare, bokar tider och allt hon fixar med. Hon ska på semester nästa vecka och har fixat så att jag ska få träffa en annan tjej bara för att kolla läget. Hon har bokat tid hos en läkare för uppföljning. Hon blir alltid lika förvånad när jag tackar henne. "Jag gör ju bara mitt jobb." Vadå bara ditt jobb? Oftast inom vården så är det väldigt få som sköter sitt jobb så noggrant som hon gör. Jamilla skötte också sitt jobb, men hon var lite mer omständig. Jag gillar Emma!

Men jag gillar INTE att jag nu ska höja dosen igen. Allt detta slit för inget. Dom drog inte ner på Concertan iaf, antar att jag får vara tacksam för det.