Hemma

Nu har vi kommit hem efter ett dygn i Övik (skillingen, rättare sagt), där vi har ätit mat och tårta tills vi har storknat flera gånger om. Jag är trött på allt resande nu, men Johans semester tar slut nu och då börjar min. Nu blir det ordning på saker och ting. Resväskan ska packas upp, bilder läggas in på datorn och jag får organisera upp saker här hemma. Även fast det inte ser ut som att det är så rörigt här, så känns det som så.

Johan kom inte in på Personalvetarprogrammet utan är 15:e reserv nu på den första intagningen, så just nu ser det lite mörkt ut. Riktigt trist, men vi hoppas på det bästa. Jag tror att både han och jag skulle må mycket bättre om han skulle börja gå i skola.

Jag är trött, men uttråkad. Jag vill fara och simma imorgon, jag vill att veckan ska sätta igång. Jag vet inte riktigt varför men jag känner mig lite optimistiskt ställd till livet nu. Att få komma igång med den här medicineringen har varit ett hårt arbete och nu vet jag inte vad jag ska tänka på riktigt. Trots det så råkade vi in i bråk så fort vi kom hem. Det slutade med att vi nästan grät båda två, vi är helt slutkörda. Det blir väldigt tufft att ha ett förhållande med någon som är mentalt stabil som ett korthus, för oss båda.

Nu ska jag nog försöka läsa lite i min bok.