Den här rastlösheten tar knäcken på mig! Herregud. Jag kan bara inte sitta still, det går inte. Inatt har jag inte kunnat sova ordentligt. Jag har vaknat minst hundra gånger men ändå sovit.
Idag ska jag till psyket och har en grill jag måste diska och göra ren. Och annan disk också, förstås. Fuskade igår och struntade i att diska. Funderar på att gå till psyket, då kanske jag får ut lite av denna outhärdliga ångesten. Det är strålande sol ute också och att få igång lite endorfiner är ju inte helt dumt.
Jag har redan börjat oroa mig för att mitt pengasystem tar slut i Februari nästa år. Tänk om jag inte får fortsätta med det här systemet? Tänk om dom bestämmer sig för att jag är frisk nu? Att jag kan arbeta/studera på 50%? Att jag måste göra något på 100% oroar mig inte, så dumma kan dom inte vara. Så jag försökte just ringa till min kontaktperson på FK, men hon är på semester tills på Onsdag. Fan också! Om det är nån som borde veta hur det egentligen går för mig i skolan så är det ju hon. Det går ju så vansinnigt upp och ner och hon borde ju verkligen veta det. Varför ringer jag aldrig henne och berättar om hur det går? Herregud, jag är verkligen dum i huvudet ibland.
Jag vet inte hur många gånger jag har slagits av den totala paniken när det kommer till kärleksbekymmer. Tänk om det skulle hända mig och Johan? Jag har redan nu utfärdat en varning om att om det nu skulle hända, mot all förmodan, så skulle jag leta reda på dom inblandade personerna och göra dom stor fysisk skada.
Men åååh så jobbigt det är i kroppen. Det är myror under skinnet på mig och jag får panik. Panik! Det är helt åt helvete att känna såhär. Det värsta är att jag egentligen inte är kapabel till att göra något åt det. Fanfanfan.
Jag måste ringa Telia, jag har inte fått en räkning och sen ska jag försöka få tag på Mimmi.
Hjälp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar