Försäkringskassan

Idag blev jag väckt av Försäkringskassan och fick prata med en konstig tant. Jag kan inte bestämma mig för om hon var trevlig och förstående eller bara dum i huvudet. Kanske båda.

Samtalet var krystat, jag var trött. Det var några papper jag glömt fylla i och vi skulle ordna det. Det var de papper jag medvetet inte hade fyllt i, eftersom det stod att de skulle fyllas i av kontaktpersonen på FK. Hmm.

Eftersom jag skrivit på ansökan ang. min träning så drog jag till med att jag förhoppningsvis skulle träna kanske två till tre gånger i veckan och med den här tanten så är det ju så fint att hon kommer att ligga som en hög bakom axeln och kontrollera att jag gör det. Och när vi började prata om mitt busskort så fick jag gång på gång lyssna på hur viktigt det var att jag använde det där kortet ENDAST till resor till och från gymmet.

Jo tack. Senast jag kollade så var jag dum i huvudet och förstod inte att det är klart att det är så. Men när vi köper månadskort som man kan resa hur mycket som helst med, är det ju bara idioti om jag bara utnyttjar det för resor till gymmet. Hon var konstig. Men samtidigt så gillar jag på något sätt att hon var klar och tydlig. Skumt.

Men tack vare detta samtal så fick jag totalångest. Jag känner press på mig att jag nu måste prestera så mycket. Att jag absolut måste träna två till tre gånger i veckan. Annars måste jag tydligen ringa dom. Jag fattar ingenting. Hon frågade om vi skulle åka på semester till sommaren, vilket vi ska. När Johan är ledig kommer vi kila ner till Övik. Då får jag ingen ersättning för den månaden, eftersom jag kommer att missa någon vecka eller två. Det är alltså på den nivån. Usch. Min skolsituation har jag inte ens gått in på. Men hon ska skicka ett papper som jag måste skriva under som förhoppningsvis kommer imorgon, funderar på att skriva med en lapp. Jag får sån jävla ångest av att prata med henne.

Så nu har jag varit på riktigt dåligt humör några timmar här. Men det är jag förlåten för. Jag började grina igår lite nu och då. Jag är helt knäckt.

Eftersom jag har lovat mig själv att bli mer positiv och se möjligheterna istället för motgångarna så lyssnar jag på lite peppande musik, äter gröt och försöker intensivt tänka på hur trevligt det kommer att bli att fara och träna idag. Min telefon har inga batterier i sig, men det kanske finns något bra program att titta på när jag tränar. Jag hoppas det.

Så. Nu det nya, positiva synsättet:

-Det var riktigt jobbigt att prata med henne. Men nu ska jag få papper hem till mig imorgon där jag kan skriva under. Jag måste ta reda på hur mycket ett busskort kostar och räkna ut vad som blir billigaste. Jag kommer inte att få pengarna som jag räknat med för träningen den här veckan, men nästa månad får jag det! Då får jag det också pengar för busskortet. Nästa månad kommer jag att få mer pengar och kan köpa nya sommarskor.

- Jag måste åka och träna idag. Då ska jag kolla upp kostnaderna för ett busskort och jag kommer att känna mig väldigt nöjd med att jag har tränat.

- Min skolsituation är inget jag ska ha ångest över idag. Jag ska låta det vara, för det ger inget att sitta och låta ångesten ta ihjäl mig. Det finns lösningar, jag behöver bara lite tid för att vila upp mig lite.

- Jag har äntligen gjort klart att testerna och nu kan jag börja leva igen!

Idag ska bli en bra dag. Det har jag gjort mig förtjänt av. Nu ska jag sätta igång Tammary Hall - Cindy, för den ska jag planka ut idag. Sen ska jag diska. Kanske laga nån god mat till Johan tills när han kommer hem? Om jag orkar, förstås.