Dagar

Det händer egentligen en massa saker runtomkring mig. Mest händer det väldigt invecklade kärleksromanser och liknande, men annars så är det nog ganska bra. Jag har shoppat skor och kläder för första gången på länge, idag var jag på skolan och har därför påbörjat min nya kurs och jag har legat i solen och latat mig på balkongen alldeles för lång tid. Jag har alltså bränt mig trots det faktum att jag smörjde in mig inte mindre än tre gånger.

Idag har Johan varit ledig och vi har haft en riktigt trevlig dag. Det är sällan vi har såna dagar nuförtiden. Det är inget man egentligen prioriterar när livet rusar förbi och det är dumt. Jag var i skolan under hela förmiddagen och han låg och sov. Sen var vi mest bara lediga. Jag satt på balkongen och han kollade på serier vid datorn. Sen gick vi och handlade tillsammans, köpte maj-blommor av några hysteriska barn och saker att grilla med. Sen grillade vi och lagade en riktigt god och fin middag. Eftersom det här är Johans sista ordentliga måltid ända tills på Fredag kväll så slog vi på stort.

Det syns så tydligt hur min ångest tar sig form när jag är i skolan. Jag tycker att jag har haft ganska bra med ångest dom senaste dagarna men så fort jag kom dit så kände jag den totala ångesten. När jag satt ner med läraren så skakade (kan man säga trummade?) jag med benet så mycket att bordet nästan skakade. När jag fick se hur kursen är upplagd och insåg hur tung och tuff den här kursen är så kändes det som att jag bara ville springa hem. Det var strul med min användare och jag var tvungen att prata med den äckliga datoransvariga och mitt i vårat möte med min kontaktperson under kursen så var hon tvungen att åka iväg till sjukhuset för att kolla upp sin skada i ansiktet.

Hon hade varit ute och joggat, halkat på en sten och åkt med huvudet först mot ett staket så hon såg ut som en misshandlad. Det var jag som tvingade iväg henne till vårdcentralen. Hon är lärare inom sjukvård och hon fattade inte att man borde kolla upp något såntdär. Hon hade blå/grön/svart kraftig svullnad på överdelen av käken, strax under ögat och det var en spricka i huden som såg väldigt läskig ut. Herregud. Och hon ska vara lärare! Det känns som allmänkunskap att om man har slagit sig och har riktigt ont och det ser ut sådär så kan det mycket väl vara en spricka/fraktur. Så jag tvingade iväg henne på vårdcentralen och fick därför sitta och vänta i två timmar innan vi kunde fortsätta med vårat möte.

Hon hade ingen spricka, som tur var, och vi gick igenom det sista.

Resten av dagen har mest gått till att vara inblandad i detta kärleksdrama och till slut tog jag och Johan ett beslut om att jag inte alls egentligen borde vara med i det här. Så nu tar jag avstånd från att vara någon slags form av konstig mellanhand och blir bara bästis som stöttar.

Ångesten som har legat och lurat här i lägenheten har vi bearbetat klart tror jag. Om man nu kan göra det. Vi kommer helt enkelt inte överrens. Det som svider mest tror jag är det faktum att jag inte kan dela med mig av min ångest till mina nära och kära. Det finns inte riktigt plats för det, tror jag bestämt.

Imorgon ska jag träffa min nya kontaktperson på psyket och det känns faktiskt oväntat skönt. Då har jag någon att häva ur min ångest för och få ett bollplank att sortera mina tankar och min ångest med.

Nu ska jag krypa ner i soffan med Johan, som nyss kom hem från sin träning och se på någon dålig film som går på tv.