Runt eftermiddagen så slog den mig så hårt att jag nästan föll till marken. Jag vet inte varför jag har ångest, vad det är som bekymrar mig. Varför känner jag mig så vemodig?
Det värsta med den här ångesten är att den inte har någon egentlig mening, jag kan inte få utlopp för den. Jag är inte ledsen, arg, frustrerad, stressad.. inget. Jag är en stor, tjock klump med ångest och jag kan inte göra något åt det.
I have to say
I choose get out of my way
Leave my ghost alone
Let me walk on by
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar