nervositet

Herregud, jag var just tvungen att ta en lugnande. Jag fixar inte sånthär!

Jag har just fått ihop min banderoll, den blev sned. Efter flera timmar av slit så blev resultatet en sned banderoll som ser ut som att ha blivit gjord av en femåring. Haha! Det får duga, helt enkelt.

Jag låg vaken halva natten med migrän och illamående. Jag är verkligen inte gjord för nervositet, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Innan varje spelning har jag sovit och ätit alldeles för lite, åtminstone dom senaste åren. När jag spelade mycket och ofta på olika tillställningar så gick det ganska bra, men jag har alltid blivit väldigt darrhänt innan och tack vare mina mediciner så blir det okontrollerbart mycket.

Förr i tiden när jag spelade inför människor så blev jag darrhänt, som alltid, men när jag väl satt mig ner vid pianot och fokuserade mig så släppte alltid nervositeten. Det kändes som att jag inte fanns där, det var bara musiken som existerade. Toner rann flytande som vatten genom fingrarna och inget annat spelade någon roll. Skithäftigt. Det är inte konstigt att det är som en drog.

Men nuförtiden så fortsätter jag att darra, vilket förstör ganska lätt. Och innan Johan ska tävla så darrar hela jag. Jag blir alldeles grinfärdig och Sofie måste nästan krama mig för att jag inte ska bryta ihop totalt. Det är bara så himla läskigt när han står där och sparkas och får en massa sparkar på sig. Ska försöka spela in en liten filmsnutt under matchen den här gången så ni fattar vad jag menar.

Pappa ska ju komma upp med Rosa och han skulle ta med sig en släpvagn och ta med sig saker som går att elda upp (vilket är allt, i hans ögon.), så jag måste städa undan här lite. Det är tyg, muffins och trådar i hela lägenheten. Sen ska jag nog börja röra mig dit.

HAMKAEKWAN FIGHTING, YEEEAAAH!