Dom tog inte upp mitt ärende idag på mötet, tror jag bestämt. Ingen har ringt så jag fick själv ringa till mobila teamet där en snäll tant skulle kolla runt lite om det var något som hade bestämts. Det hade det inte. Men någon notis om mediciner? Nej. Någon jag kan kontakta? Nej. Och vad gör jag nu, frågade jag. Det fanns inget att göra om jag inte åker in akut. Vill jag åka in akut för att få hjälp? Kanske. Är det så illa att jag inte kan kontrollera situationen? Egentligen inte. Jag är mästare på att hantera min ångest. Vad händer om jag inte kan göra det? Ingen aning. Är jag självmordsbenägen? Nej. Vill jag skära mig själv? Nej.

Nu bryter jag ihop.