Hjälplöshet

Jag är trött. Inte fysiskt trött utan psykiskt. Jag är helt utmattad och inatt åkte jag in på akuten för att få träffa en läkare. Jag ringde dom och fick prata med en trevlig tjej som tyckte att jag skulle komma in för att få prata lite med en läkare om att jag kanske borde lägga in mig. All kraft har runnit ur mig och jag vet inte vad jag ska göra längre.

Väl inne på akuten fick jag träffa en ung trevlig tjej som tyckte att jag skulle åka hem så att vi kan få se om det känns bättre om jag får börja gå i skolan igen. Få igång rutinerna igen för det är nog dom som spökar. Med mig fick jag fyra tabletter Heminevrin som i första hand är gjorda för dementa. Orodämpande och lugnande. Johan fick följa med och då blev det helt plötsligt lättare för dom att inse att jag faktiskt inte ljög utan att jag talade sanning när jag berättade om mitt tidigare tablettmissbruk.

Men hur ska jag kunna komma tillbaka till skolan när jag har en stor uppgift att göra till imorgon, ett megastort prov på Tisdag och ett prov på Onsdag? Hur ska jag kunna få igång rutiner under dom förutsättningarna? Om jag inte gör dom här proven så kan jag inte komma tillbaka alls.

Alla läkare och kontaktpersoner jag har pratat med har sagt att jag måste byta bort Carina till någon jag trivs med. Det är via henne jag ska få hjälp, jag ska inte behöva skaffa hjälpen själv. Det blir inte bara struligare för mig, det blir struligare för dom med.

Ångesten äter upp mig och jag kan inte göra något åt det.