Snitt

Dagar som den här saknar jag mina tabletter vansinnigt mycket. Så mycket att jag nästan börjar gråta. Om jag fick en Stilnoct i blodet skulle jag kunna gå ut och gå en riktig långpromenad och eftersom jag har det i tankarna så kan jag verkligen inte för allt i världen inte gå ut på en promenad. Det finns en enklare lösning på mina problem, varför ska jag då hålla på med dom jobbiga? Det är ju helt meningslöst.

Och dagar som den här så önskar jag så innerligt att jag bodde i Övik. Jag saknar min familj så mycket. Dom är bättre än en livstid med Stilnoct intravenöst varje dag.

Jag saknar motivering, inspiration och ork till att göra något kreativt. Det är tråkigt att gå ut på promenad när man inte har något att gå till. Om jag hade bott i Övik så skulle jag kunna ha gått till min syster, mamma eller någon av mina bröder. Vad som helst.

Äh. Det är inte direkt den bästa dagen jag har haft. Men eftersom jag nu har bestämt mig för att se lite mer åt det positiva hållet så kan jag ju säga att det kommer bättre dagar. Imorgon kanske?


När jag mår dåligt så har jag ett trick: Läsa krönikor av Linda Skugge. Då glömmer jag helt bort min ångest och blir fundersam över hur samhället egentligen funkar.

Ofta så känns Linda Skugge lite överskattad. Independent womens tycker att hon är himla spexig, cool och att det är så himla bra att någon står på kvinnornas sida. Må så vara, men nån måtta får det vara.

Det jag gillar med henne är det faktum att hon är så jävla provocerande. Ibland så är det av helt onödiga anledningar och helt konstiga ämnen, men det spelar ingen roll. Även fast jag inte håller med henne ibland, så fullkomligt älskar jag att hon dödar allt i sin väg. Hon känner inte lite, hon känner mycket och hon låter alla få höra det.

Något som jag har tänkt mycket på den senaste tiden tack vare henne är det här med förlossningar.

Det som är det intressanta är det här med naturlig förlossning eller kejsarsnitt. Vars jag än vänder mig så skriker folk högt om att det är så himla mycket bättre med vaginal förlossning, ingen nämner något om fördelarna med kejsarsnitt. Och Linda skriver jävligt bra om det här. Det enda hon vill med dessa krönikor är att slippa bli särbehandlad när hon vill ha snitt istället för en vaginal förlossning. Man blir mött med skepsis och alla kvinnor börjar genast tjuta över att det är så naturligt och vackert att föda vaginalt.
Låt mig citera:

..
Jag måste bemöta era kommentarer. Låt oss börja med:
"Man ska föda vaginalt för det är naturligt."
Är det verkligen naturligt? Man kan ju inte klara av det själv, utan måste få exsperthjälp på sjukhus. Att kissa är däremot naturligt. Kvinnor och barn dör av förlossningar, ingen dör av att kissa. (och alla bedövningar?)
"Snitt är lika smärtsamt som en vaginal förlossning, bara det att smärtan kommer efteråt"
Jag håller inte med om det, för mot smärtan i såret som kommer när bedövningen släpper får man först morfin och sedan starka värktabletter. Tar man noga sina piller har man inte ont.
Har fått mail från en kvinna som skriver att hon bad om Epidural under sin vaginala förlossning men hon fick inget för att "läkaren vad upptagen med en operation". Jag vet inte hur många förlossningshistorier jag hört som tar upp just detta att de inte får någon bedövning, antingen så är det "för sent att få bedövning" eller så föder de på natten (då många barn kommer) och då finns det inte så många läkare, de får alltså klara sig utan bedövning.
En annan skriver om att hon behövde klippas upp och få sugklocka men fick "vänta 26 minuter för att sugklockan var upptagen", vilket resulterade i att de blåste sönder bebisens lungor för att få liv i henne.
Att bara höra EN enda sådan historia får en att undra: hur kan någon vara säker på att detta inte kommer att hända dem? Är det NÅGON som tycker att det är värt att riskera sitt lilla barn, eller? Alltså tvingar man läkaren att ge en planerat snitt.
...
Ett råd till er som är rädda för att något ska gå snett men ändå vill föda vaginalt: be om ett kontrakt på en igångsatt förlossning plus egen läkare och barnmorska som bara finns till hand för er.
..
Det är skitsvårt att få ett snitt. Snitt får bara de vars rädsla är så starkta att de orkar/vågar/helt enkelt måste gråta/tigga/be om ett snitt. Så det är knappast så att snitt utförs i onödan.
..
Det som stör mig är att läkarna är så skenheliga och snackar om att det är oerhört riskfyllt att göra snitt när det egentligen handlar om pengar, att det skulle bli ekonomiskt ohållbart om alla kvinnor valde snitt. Man väljer snitt bland annat på grund av alla nedskärningar inom vården. Och man är rädd för att om just jag behöver en läkare som måste använda sugklocka så finns han inte där och så dör bebisen.
Om man frågar läkarna om de kan garantera att sådant inte händer så säger de naturligtvis ja, men det kan de inte eftersom man ständigt läser i tidningarna om barn som blir handikappade på grund av syrebrist under förlossningen etcetera och VAD är det som säger att just detta inte skulle kunna hända mig?
En sådan sak händer inte under ett planerat snitt i och med att en hel stab på tio personer finns bara för mig, det är full koncentration just på mig och min bebis. Så, vad är säkrast? Räkna ut det själva ni.
De som föder vaginalt säger att vi andra får miste om något underbart, att det trots smärtan är fantastiskt. Men det som de inte förstått är att det underbara är bebisen och det får vi också uppleva: första mötet med vår lilla bebis.
De har blandat ihop sakerna och babblar förvirrat om positiv smärta. Vad sägs om att kunna möta sin lilla bebis HELT UTAN SMÄRTA och helt utan rädslan för att barnet kan bli handikappat på grund av att det kommer ut för sakta och dessutom har navelsträngen runt halsen.
Var inte oroliga, sjukhusen! Era budgetar kommer att klara oss som vill ha snitt, för det kommer inte att bli så att 100% av kvinnorna väljer snitt. På samma sätt som att om homos får adoptera så kommer inte alla att göra det. Men de ska få om de vill!
..
"Med små barn blir det mycket 'biologi'; ohälsa, olyckor, tänder, magar, bajs och kiss. Hur skall unga kvinnor klara av att bli mammor om de är rädda för 'det biologiska' och inte ens våfar föda sin barn?(...) Men barnen - som gudskelov ännu brister i kontroll och är så satans 'biologiska' - kommer att bli de nya mammornas bästa lärare."
Så skriver Anita Goldman i Aftonbladet och passar på att skryta om att hon minsann födde natuurligt och utan smärtlindring. Så bra för dig, Anita. Men jag tror inte att bajsiga blöjor får mig att ändra mig och börja sukta efter krystvärkar och vaginal förlossning.
Debatten handlar inte om vad som är mest feministiskt, utan om att kvinnor ska få bestämma själva hur de vill föda. Vilket man redan får eftersom patienten alltid har rätt att bestämma över sin kropp, men man ska slippa bli bemött med skepsis och en nedlåtande attityd från läkare eller barnmorskor om man vill ha snitt.

Det var allt som behövs säga om saken.