Utredning

Idag hade jag den sista förmiddagen av tester. Det var grymt skönt att bara hålla på en förmiddag istället för en hel dag.

På slutet av mötet så hade vi en pratstund där jag skulle få frågor om hur jag funkar, tänker och tycker om saker omkring mig. Hur jag hanterar vardagliga problem. Vi pratade, pratade och pratade. Hon är fruktansvärt duktig och jag är imponerad över hur lätt och trevlig stämning det var. Men hela förmiddagen gick bra, vi drog t.om. över lite på tiden. Den rann iväg.

Något som jag har tänkt på den senaste tiden är att någonting fattas. Det är något som inte stämmer. Om jag nu, mot all förmodan, skulle få en ADHD-diagnos så skulle det bli lite lättare. Nu är det som att vi bara tar ett problem i taget. Okej, jag har ångest. Då får jag ångestdämpande. Okej, jag har rejäla svårigheter att hantera känslor. Då får jag stämningsstabiliserande. Såhär har vi hållit på i flera år. Fram och tillbaka. Det är som att något passar. Det kanske finns någon del i mig som triggar igång allt det här? Även om det inte är ADHD, så borde det ju vara något annat.

Metafor: Jag har tio pusselbitar av problematik. Vi medicinerar en pussel i taget istället för att kanske se hela bilden. Vad är det som gör att det blir pusselbitar från första början? Vad ska alla pusselbitar visa för något?

Det är svårt, invecklat och flummigt att försöka förklara min poäng i det hela. Just nu är jag helt slut, jag grät just en liten stund just för detta.

Och Mamma: Jag Älskar Dig!