Möte och musik

Mötet idag gick väldigt bra. Johans chef är väldigt rolig och det känns verkligen kul att få göra något. Något som inte riktigt känns bra är att jag börjar klockan halv nio och slutar inte förrän vid fyra. En heldag bland ungar, föräldrar, barnvagnar.. jag blir trött bara jag tänker på hur lång tid det är. Men det blir roligt!

Igår så smockade jag in handen i väggen igen. Jag reagerar ovanligt aggressivt nuförtiden och jag kan inte förstå varför. Jag har ju alltid haft en tendens att 'tända till' lätt och bli arg. Men inte på det här sättet, att direkt skrika rätt ut och slå till betongväggen när jag har haft en dålig/jobbig dag och någonting får bägaren att rinna över.

Denna attack mot den oövervinnerliga betongväggen har även den här gången slutat med svullnad. Grön, blå och röd. Och eftersom jag slår med utsidan av handen (vi har datorn på ett konstigt ställe, svårt att förklara var) så kan jag inte sträcka ut fingrarna ordentligt eller knyta ihop handen. Väldigt dumt. Jag hoppas att svullnaden och den läskiga färgen har minskat till på Lördag. Svullnaden försvinner säkert, men färgen kommer nog att vara kvar. Äh.

Efter mötet idag så väntade jag på stan till klockan fyra, då jag och Johan åt middag på stan. Under tiden så köpte jag hårfärg (äntligen!) och en laddare som Johan bjöd på. Nu har jag äntligen tillbaka min fina telefon med all min musik. Mimmis katter bet sönder kabeln när jag sov hos henne för några dagar sen, så jag har inte kunnat lyssna på musik när jag har tagit mig någonstans. Fast det har varit ganska nyttigt tror jag.

När jag åkte ner till Övik nån gång så lyssnade jag på radio och då intervjuade dom en karl som var expert på något sätt inom musik och han pratade om den "glömda musiken", som alltså är de ljud som finns runtomkring oss som vi inte lägger märke till. Folkvimmel, bilar, vind.. you name it. Han tyckte att vi människor lyssnade och la märke till den här 'musiken' alldeles för lite och uppmanade alla lyssnare att lägga märke till alla ljud omkring oss. Det har jag börjat göra och det är faktiskt ganska häftigt. Om man ger alla ljud toner så blir omgivningen helt plötsligt väldigt intressant. Lite flummigt att förklara.

Jag köpte en fin ram på stan också, så när jag kom hem för bara en stund sen så satte jag in en av våra förstoringar på Bullen och saknaden slet mig itu. Jag saknar honom! Jag höll på att börja gråta häromdagen då jag gjorde en skinkmacka, för varje gång jag gjorde det så brukade jag bjuda honom på en liten bit skinka. Då brukade han pipa väldigt nöjt.

Usch vad jag saknar honom.