Helvete

Innan mina lugnande har börjat verka och jag tycker att livet går ganska lätt ändå, så ska jag uppdatera min första dag i skolan.

Det var precis lika jobbigt som jag hade föreställt mig. Jag är helt slut. Allting snurrade efter en halvtimme och jag räknade minuter och försökte desperat att försöka hålla tråden i det han sa. Till slut blev allt så rörigt att jag inte förstod vad han sa. Inte för att informationen var för svår att förstå, utan för att alla mina känslor och tankar bara svepte iväg mig till något annat ställe.

Har ni någonsin känt att ni står några meter bort och ser på er själva? Det var inte så det var, men samma overklighetskänsla.

Självklart så är det jobbigast alldeles i början. Imorgon går det säkert bättre. Imorgon blir säkert en bättre dag. Jag borde inte ha så stora förväntningar och tro så naivt att allt helt plötsligt kommer att bli bättre.

Men lik förbannat så smyger jag in på toaletten så fort vi hade rast och smågrät för mig själv. Även fast jag vet att jag inte borde förvänta mig så mycket annat än ångest och bedrövelse nu i början.

Och självklart så är jag så mogen att jag ringer till Johan och grinar, även fast jag vet att han är upptagen. Bra gjort.