Konstigt

Jag är grymt sugen på att tatuera mig. Nu!

Igår var en väldigt bedrövlig dag och helt plötsligt så stod jag på första plats för en etta på 43kvm mitt i stan. I övik. Jag vet inte varför jag ens anmälde att jag var intresserad, jag har inget att hämta i övik. Självklart tackade jag nej, men att jag ens gjorde det är väldigt konstigt. Och ja, jag berättade för Johan. Vi pratade länge om hur det känns för mig och hur det känns för honom.

Jag vill flytta hem, fast jag har ingenting därnere förutom min familj. Jag har inget att göra, får ingen hjälp och kommer inte att ha Johan.

Men det känns ändå skumt att jag letar efter lägenheter på Internet. Väldigt konstigt.