Avrundning

Efter en riktigt tung helvetesdag med en alldeles för utdragen fight for death med psykiatriska jouren, så känner jag att jag ska ta min medicin och hoppas på en bättre dag imorgon. Då ska jag ringa till Emma en miljon gånger och hota med att ta livet av mig om jag inte får mer mediciner. Nästan iaf.

Jag trodde verkligen inte att det skulle vara såhär jobbigt. Jag har bokstavligen talat legat i soffan ända sen jag kom hem tills för två-tre timmar sen. Bara legat som en död fisk utan att titta på teven utan bara tittat i taket och gråtit. En hel eftermiddag. Det här kommer inte att gå.

Nu har jag tagit mina sovmediciner och ska sova för resten av livet.

Jag har iaf en fin väg till skolan. Umeå är en fin stad.