Ledsamt

Min kontaktperson som jag har istället för Emma ringde upp mig idag efter jag lämnat ett meddelande på hennes telefonsvarare. Tydligen så hade det blivit ett litet missförstånd eftersom överläkaren är den som måste skriva ut min medicin, så ingen hade ringt upp mig. Men istället för två ska jag nu ta tre tabletter och receptet blev skickat förra veckan, men dom hade missat att ringa upp.

Det är obeskrivligt skönt när saker och ting funkar. Sånthär har funkat ända sen jag började träffa Emma. Jag kan inte komma på någon gång då det har strulat sig sådär mycket som det tidigare har gjort. Det bara händer, precis som det ska göra. Så himla skönt. Jag känner mig nästan bortskämd.

Idag fick Johan sitt första schema och jag börjar nu förstå hur mycket man festar när man börjar på universitetet. Varför gör man det? Jag kan förstå att det är fester där man lär känna varandra, men hur många fester och hur mycket sprit behövs det egentligen för att människor ska kunna prata med varandra?

Vi bråkade lite idag. Eller, vi tjatade lite på varandra. Och helt plötsligt kände jag mig fruktansvärt förolämpad utan något egentlig anledning. Smart som jag är så gick jag härifrån innan jag skulle göra något jag ångrar, jag gick iväg på apoteket istället. Och nej, det var inte så dramatiskt att jag smällde igen dörren efter mig. Jag sa hejdå och kilade iväg. För om jag hade stannat så skulle jag bli sådär galen och onödigt arg.

Efter en stund promenad så kändes det bättre. Jag har ingen anledning till att vara arg, jag måste lära mig att kontrollera mig bättre. Men jag var fortfarande nedstämd och det har fortfarande inte släppt. Jag känner mig inte som det bästa människan, minst sagt.

Jag kan inte ens ta emot den minsta förändring som jag inte är beredd på. Jag satt fan och grinade i soffan bara för att jag inte kunde få ihop min lista. Allt blir så förvirrande och överväldigande.

Så just nu känns det väldigt bedrövligt och ledsamt. Johan har åkt iväg på träning och istället för att diska efter middagen så sitter jag och smågrinar framför datorn. Det har varit en tung dag och jag vet inte riktigt varför. Jag är helt slut i huvudet och alla tankar och känslor sliter i mig. Det är inte glada tankar eller glada känslor, det är ett som är säkert.