Kalas

Sådärja. En liten bloggkris. Men nu är jag nästan klar.

Jag väntar på att Johan ska komma hem. Då ska vi äta god mat och fira att han kom in på programmet och att jag ska få dra upp min medicin mer. Jag berättade om vilken ångest det innebär att jag ska börja skolan snart och att medicinen inte har gett några resultat än. Hon var snäll och läkaren ska ringa mig nästa vecka.

Men jag måste diska, vilket jag för allt i världen inte kan komma igång med.

Usch. Det är inte så bra dag idag. Även fast vi ska fira. Jag är helt slut i huvudet och kvällen kommer nog att bjuda på läckerheter som totalångest och bedrövelse.