Känslostorm

Imorse lyckades jag somna om och jag sov till strax efter tio. Herregud vad skönt! Sen låg jag och drog mig en stund tills Johan ringde på sin rast, så nu är jag helt utvilad och nöjd.

Men jag har ont i magen. Det känns som att jag kommer att kräkas vilken sekund som helst. Jag är så himla paranoid. Jag vet inte riktigt varför eller vad det är som gör att jag får så ont i magen. Alla människor hatar och går bakom ryggen på mig. Jag räcker inte till.

Det som är tur är att jag vet att det här kommer att släppa. Om någon timme eller två så kommer jag att komma på att det inte alls stämmer, laddar om och fortsätter.

Jag ringde just till Rita och sa att jag behövde nya Xanor Depot. Min plan var ju egentligen att jag skulle sluta äta dom, jag har inget behov av dom längre. Men jag har börjat märka att jag faktiskt kanske har ett behov av dom. Jag skulle nog behöva komma ur det här speedade lyckoruset, bara för att jämna ut det hela. Den här paranoida delen som gör mig nästan helt bortkopplad från verkligheten driver inte bara mig till vansinne. Johan blir lidande också och då är det inte värt det. Jag har alltid haft problem med min svartsjuka och paranoia men nu är det ju nästan löjligt. Jag kan inte hjälpa det.

Nu i helgen ska jag åka ner till Övik och ha en liten semester innan skolan sätter igång. Johans vän Tage ska upp till Umeå och dom ska dricka lite öl så det känns faktiskt ganska skönt att åka härifrån. Vi behöver båda två en stund ifrån varandra, det kanske känns bättre sen. Nu är frågan om jag ska åka upp idag eller imorgon.

Först av allt så ska jag vänta på att Rita ringer upp och hjälper mig med Xanoren.

Och Jenny: vi måste träffas!