Till er

Folk tar saker och ting för givet. Jag är fortfarande förvånad och förvirrad över allt jag nu kan göra som jag inte har kunnat på flera år. Laga mat, städa, kliva upp på morgonen, ringa viktiga samtal och på ett logiskt sätt strukturera upp min vardag. Det har hänt utan att jag själv har märkt det, inte förrän jag går och lägger mig på kvällen så kan jag sammanfatta dagen och bli imponerad över allt jag kan göra.

Livet är väldigt orättvist. En del människor lever ett liv i konstant kamp mot sig själv, sitt beteende och sina känslor. Ibland så förstår man inte ens själv hur hårt man arbetar för att klara av dom mest vardagliga ting och oftast så förstår inte människor runtomkring en vilken kamp det är att bara orka leva.

Det har börjat droppa in mail från olika människor som känner igen sig i mina problem och min ångest. Som skriver och söker hjälp. Vad ska jag säga för att stötta, trösta och inspirera?

All denna ångest har legat över mig i flera flera år nu. Och jag ser ändå mig själv som väldigt lyckad lottad, trots all denna orättvisa. Jag har haft tur som har haft rätt människor omkring mig och tur med all hjälp jag har fått.

Men hur kan jag inspirera andra människor att fortsätta orka? Jag vet inte själv hur jag har lyckats ta mig så långt som jag har gjort. Ibland kan jag känna att det inte är tänkt att jag ska leva och vissa dagar önskar jag att jag inte gjorde det. Men dom dagarna har allteftersom minskat. Den där uppgivna känslan kan välla över mig och gör mig handikappad, men då har jag flera människor jag kan ringa till och få inspiration till att fortsätta. Då kan jag hitta en anledning till att orka en stund till.

Jag önskar att jag kunde ge alla människor styrka att orka leta efter dom små framstegen. Hjälpa dom att sätta upp mål och sträva efter att orka gå på affären. Varje steg framåt är värd guld. Att lyckas kliva upp ur sängen även fast det är ett osynligt monster som trycker ner en i sängen och förpestar alla tankar och känslor, det är styrka.

Att lyckas ta ner förväntningar och kraven från andra och sig själv.

Det är lätt att man som inte är i skiten ger tips som är helt dumma i huvudet:

-Ta en promenad
-Ät middag
-Drick lite varmchoklad
-Tänd en lampa
-Tänk på något annat

..jag kan fortsätta hur länge som helst. Dom är helt omöjliga att uppnå när man är redo att göra allt för att få ut monstret inuti. Redo att göra precis allt för att slippa bara för en liten stund.

Men vad ska jag ge för tips? Hur ska folk omkring kunna ge tips om något man inte lever i själv?

I slutändan är det ditt monster och din kamp. Att du inte är ensam vet du redan, du är inte dum i huvudet. Det finns hjälp att få. Men du kommer inte att ge upp. Du kan alltid förlita dig på dig själv. Men det är ditt monster som är speciellt gjort för dig och just därför är det du som sitter på resurserna för att krossa det. Den är bara en del av dig, din styrka och ork är större. Det är något jag kan lova dig. Du måste bara hitta den delen och inte låta dig skrämmas av resten som kväver dig och intalar dig att du är svag.

Underskatta aldrig din styrka att fortsätta. När jag slås ner till backen så vet jag att jag bara behöver vila en stund och samla mig, sen kommer jag att ställa mig upp igen. En del behöver en längre stund. Men till slut så lär man sig hur man kan hitta krafterna snabbare.

Nästa gång du inte orkar mer, när du faller ner till backen och krossas totalt, ställ dig upp igen och försök igen.

Så, ladda ditt gevär och ge dig in i fighten. Låt dig inte skrämmas, för i slutändan så är det du som vinner.